Att heta Montelius

"Upplandssläkten Montelius" definieras som avkomlingarna till Edebopastorn Johan Montelius (1683 - 1768). Det är en talrik släkt, många gånger beskriven i standardverket "Svensk Släktkalender", men alla som heter Montelius hör inte dit. Några är inte alls släkt med oss. Den finns dock en Gotlandssläkt som är det. Den härstammar från en dottersons sonson till vår Johan, som upptog namnet. Dessutom var Johans äldre bror Erik faktiskt den av bröderna som först tog namnet. Från honom härstammar dock inga nu levande monteliusar. En intressant fråga är huruvida den mycket talrika amerikanska släkten Montelius möjligen stammar från Johans äldste, ogifte son, som var verksam i Stralsund. Men det är bara en spekulation, om än med en del indicier som talar för sig.

Beträffande de monteliusar som definitivt inte är släkt med oss, redovisar vår släktmedlem ingenjör Carl Montelius, som studerade frågan på 1940-talet, tre andra släkter:

1. En var, enligt Örnberg, Svenska ättartal, del 8, Kalmar-släkten med stamfadern Nicolaus Montelius, f 1668, kyrkoherde i Christvalla, vilken släkt ännu fortlever.

2. En annan var Dalasläkten med Jacobus Montelius i Folkärna, vilkens fyra söner Johan och Eric alla studerade. Den senare född 6/2 1674 i Folkerna, studerade 1692 och död som prost i Söderberke 1729 var tydligen en framstående man. Detta enligt Westerås Stifts Herdaminne II.

3. Slutligen fanns det en präst Nicolaus Montelius, Nericius, d.v.s. från Nerike med styfsonen Anders, som blev kyrkherde i Vingåker och Hofpredikant.

Han har dessutom stött på en av Gustav II Adolfs hovpredikanter med namnet Montelius, som tycks ha dött utan att ha efterlämnat någon släkt med sitt namn. Dessutom uppkom för drygt 100 år sedan ytterligare en gren enligt följande:

Innan en ny namnlag trädde i kraft i början på 1900-talet hade ytterligare släkter uppkommit genom att personer tog sig eller tilldelades namnet Montelius. Detta är bl.a. fallet med den Bohuslänska lotssläkten, som uppkom för drygt hundra år sedan på följande sätt: "Före lotstiden hade alla utom Bergström haft -sonnamn, men detta ogillades av lotsdirektören. 'Det uppstår så lätt förväxlingar med lotsar som har -son till efternamn,' förklarade denne och gav tre av dem namn efter angränsande skär; Gyltegren efter Gylteskär i sydost, Gollungberg efter Gollungskär i nordost, och Tärnberg efter Tärneskär i norr. Den fjärde lotsen hette Bergström och det namnet godkändes av lotsdirektören, medan den femte, mästerlotsen, tilldelades namn som anknöt till Mollösund, nämligen Montelius. Därmed hade de lotsar som trädde till på hösten 1878 fått nya namn." Enligt Södra Bohusläns övärld, Från Gåsö till Marstrand av Wilhelm Hansson, Zindermans förlag, ISBN 91 528 0403 8, sid134.

Johans far, som var bonde i Uppland, hette Hans Månsson, och det har föranlett bl.a. Carl Montelius att ta för givet att Johan också från början hette Månsson, av vilket man i vår släkt gärna föreställt sig att han valde "Montelius" som en "latinisering" av det i våra öron likalydande namnet "Månsson". Så kan emellertid knappast ha varit fallet. För det första var son-namnen bland allmogen på sextonhundratalet inte några släktnamn, som de är i dag, utan s.k. patronym, d.v.s. de betydde bokstavligen någons son. Johans far var alltså "Hans, Måns son" och Johan själv bör före det latinska namnet ha haft patronymet "Hansson", vilket även framgår av immatrikuleringen vid universitetet i Uppsala. För det andra var latinet för en student i Uppsala på den tiden ett på ett helt annat sätt levande språk än det är i dag. Därmed skulle det inte fallit någon in att uppfatta "Montelius" som en latinisering av "Månsson". Skulle Johan velat latinisera Månsson hade han valt "Magnelius", eftersom den latinska formen av Måns är Magnus, eller rättare sagt, Måns är en försvenskning av det latinska Magnus. För övrigt var det alltså den äldre brodern Erik, som först valde namnet. Vår stamfars bror Ericus inskrevs redan 1686 i Upsala och blev komminister i Wermdön samt dog 1733. Båda bröderna var inskrivna i Uplands nation.

Återstår att förklara var de fick "Montelius" ifrån. Den uppenbara rent språkliga härledningen måste vara mons, det latinska ordet för berg, som böjs montis och så vidare. Den tidens vanliga latiniserade familjenamn, som ofta upptogs av präster, anknyter inte sällan till orter och naturförhållanden. Problemet i det här fallet är dock att Skogs-Tibble i Uppland, varifrån bröderna Erik och Johan kom, inte alls är bergigt. Det är synd att vi vet så lite om denna uppåtsträvande bondefamiljs ursprungliga bakgrund. Själv kan jag bara bidra med två vilda gissningar beträffande detta mons. Tänk om brödernas pappa hade en andel i den tidens stora "industriella" företag Stora Kopparberg, även kallat kort och gott "berget"? Bönder hade sådana andelar, nämligen. Om man kunde ha det boende så pass långt från "berget" vet jag inte, men det vore kanske värt att ta reda på. Om nämligen Hans Månsson genom inkomster från detta berg fått råd att skicka två söner till universitetet i Uppsala, kan man ju föreställa sig att dessa känt sig föranlåtna att ha det i åtanke när de tog sig ett lärt namn. En annan vild gissning utgår från det faktum att Johan på sin studieresa utomlands började i Nederländerna och skaffade sig goda förbindelser där. Måhända hade redan storebror Erik berett marken för honom, och där fanns ju ett universitet i staden Mons. En vild gissning, som möjligtvis kunde gå att pröva för den som är pigg på att leta upp gamla arkiv? Man ska nämligen inte föreställa sig att allt som går att få reda på beträffande vår släkt redan är utforskat. Så förhåller det sig nämligen inte alls. Det dyker ständigt upp nya bidrag till vårt pussel från intresserade släktmedlemmar.